Djurskyddsaspekter vid uppfödning av utställningsundulater

WBO juli 2025

Uppfödning av undulater har en lång tradition i många WBO-medlemsländer. Sedan John Gould förde de första undulaterna till Europa 1840 har den vilda undulatens utseende kontinuerligt förändrats och utvecklats genom skicklig avel. Standard idealet har upprepade gånger reviderats och anpassats, senast vid WBO-mötet i Blackpool, England, i juni 2025.

Men i modern tid, vid sidan av uppkomsten av den ideala utställningsundulaten, måste mer uppmärksamhet ägnas åt fåglarnas välfärd, biologiska behov och beteende frihet. Särskilt under de senaste tio åren har vår hobby utsatts för ökad kritik från djurskyddsorganisationer i ett fåtal länder. Dessa organisationer kräver ofta ett totalförbud mot uppfödning av utställningsundulater, särskilt där tecken på överdrivna egenskaper eller hälsoproblem förekommer. Alla WBO-medlemsländer – inklusive de där sådana utmaningar ännu inte har uppstått – måste stå tillsammans och tala med en röst. Det är därför avgörande att fastställa universellt tillämpliga etiska och biologiska standarder för hållande och avel av utställningsundulater.

Följande kriterier bör respekteras i alla avels miljöer:

 1. Undulater är sociala djur som lever i stora flockar i det vilda. Därför måste de hållas åtminstone parvis för att tillgodose sina sociala behov. 

 2. Tillräckligt med utrymme att flyga måste tillhandahållas. Permanent instängdhet i små burar är inte acceptabelt. (Tillägg: i Sverige har vi L80 att förhålla oss till) 

3. Hållning i avels burar bör begränsas till avelsperioden och kortsiktiga förberedelser inför utställningar. Daglig fri flygning är avgörande utanför dessa faser. 

 4. Undulater måste avlas på ett sätt som säkerställer att de förblir fysiskt kapabla att flyga. 

 5. Undulater måste kunna se tydligt. Avel för långa fjädrar som hindrar synen är oetiskt och kan utgöra ett brott mot djurskyddslagar i många länder. 

 6. Fåglar måste vara fysiskt kapabla att uppvisa naturligt socialt beteende, inklusive ömsesidig fjädervård och kommunikation. 

 7. Förutom en balanserad kost och färskt vatten är naturlig miljöberikning (t.ex. naturliga sittpinnar, solljus/UV-belysning, varierad burdesign) nödvändig. 

 8. Permanent tillgång till leksaker och material att tugga på (såsom färska grenar) måste tillhandahållas för att stödja mental stimulans och näbbhälsa. 

 9. Det är varje uppfödares ansvar att säkerställa att dessa etiska riktlinjer följs och att djurens hälsa och välbefinnande alltid prioriteras framför estetiska mål. 

 10. Vid sjukdomsutbrott eller ökad dödlighet bör en fågelveterinär konsulteras. Rutinmässig administrering av antibiotika och andra receptbelagda läkemedel bör undvikas.